Det är tungt
Du verkar vara som mig. Att du inte visar känslor.
Jag är likadan. Jag klarar inte av att gråta inför någon. Jag gråter i ensamhet.
Och när jag får depressioner när jag är på min sysselsättning och bland folk eller med någon kompis döljer jag känslorna genom att vara glad. Utanpå är jag jätte glad, men inuti mår jag riktigt dåligt.
Jag vet att det inte är bra att stänga in allt. Men jag klarar inte av när någon vill trösta mig eller prata med mig. Jag vill inte lägga tyngd för andra. Så därför håller jag allt för mig själv. Men mina brevvänner är inte här hos mig när jag skriver till dem, så därför kan jag skriva till dem om mina känslor.
Jag klarar inte av att prata med någon om mina känslor, men skriva klarar jag av att göra om personen inte är här.
Just nu när jag skriver till dig har jag nyss börjat få en depression. Jag känner mig ledsen. Men det är sent på kvällen, så jag har ingen att skriva till just nu.
Men det är bra att du skriver dikter precis som jag har gjort sedan jag var liten under hela helvetet jag har upplevt. Dikter gör ändå att man mår lite bättre.
