jag går stigar som inte hittar ut
och somnar i ett mörker
ett mörker som aldrig vill tycks
försvinna
jag bara går i en bana
som jag inte¨
vet vart den
tar mig
jag går en stig
som letar sig fram
till regn
och;
jag förstår inte varför regnet
har blivit så kär i mig
när jag endast vill
hålla mig nära något ljus
Det är som en karusell i min själ
hur det känns att känna ljuset
jag undrar flera gånger om natten
om det svarta någonsin kan lämna mig
jag drömmer om att solen
skall vidröra vid min hud;
på riktigt
jag har tankar på att avsluta allt
jag har tankar som går som en
bargochdalbana i mitt inre
det är rörigt i mitt
inre
och jag borde plocka
bort och städa
min själ;
men jag vet inte hur man framkallar
ljus i min händer
Jag försökte springa bort från smärtan
jag följer fotspår som
bara visar mig mörker
jag drömmer om att få hitta ut
men det enda drömmarna inehåller är
mardrömmar
jag vågar inte se till nästa timme
för jag är så rädd för
att ångesten har blivit beroende
av mig och virat sig
runt mitt hjärta
jag går ut för att få ångesten
att försvinna lite
men så fort jag går utanför
dörren får jag bara
mer panik och ångesten
lär sig att följa efter mig
jag döljer hur jag mår
det går alltid
men;
jag försöker gömma mig från mörkret
men jag lyckas inte bra
för jag har aldrig varit bra på att
leka kurregömma
Jag vill jag bort allt mörker
jag är rädd för att gå vägar
där mörkret lätt hittar mig
men hur jag än försöker gå
vilka stigar jag än söker
så hittar alltid mörkret till mig
och;
jag försöker gå på dan då allting
är ljus
men;
det är lika mörk inne i min själ
som det är om natten u
Mina ord är det som berättar
Så mycket som gör ont
Det finns inga ord
Som kan förklara
Smärtan
Och;
Det finns inga ord
Som kan beskriva
Mörkret i min bröstkorg
Och;
Det finns ingen som berättar för mig
Varför kaoset så
Ofta är nära mitt hjärta
Det är ingen som
Berättar varför det så ofta
Regnar i min själ
Och;
Jag har så mycket frågor
Varför försvinner aldrig regnet
Varför försvinner aldrig smärtan
Varför slutar det aldrig göra ont
Jag har skrikit efter solen
Men solen vill inte närma sig mitt hjärta
Jag har tusen frågor
Får några svar på
För jag frågar jämt
När ska det bli bra
Det regnar så ofta inuti mig
Och jag har tusen frågor
När skall det sluta regna
I själen
Jag har skrikit efter sol
Men utan att den velat
Närma sig mig
Jag är så rädd
För att lyckan aldrig
Ens vill titta åt mitt håll
Jag bär på en tyngd
om vem jag är
jag vet bara att jag bär
på en tyngd av smärta
jag vågar inte hoppas
på en bättre morgondag
för det svarta lever i mig
det säger sig att mörkret
har förälskat sig i mig
inne i mig är det lika
svart som natten
och hur mycket det än regnar
om hösten
så slår det aldrig regnet
som faller i mitt inre
jag är så rädd för att stormen
aldrig lämnar mitt hjärta
Du är min stjärna..
På att änglar finns
För du är en ängel
Utan vingar
Du är den finaste
Diamanten som finns
En av den dom vackraste
Människor som vandrat här på
Jorden
Jag vill alltid vara hos dig
När din himmel lyser
Och;
När din himmel rasar samman
Vill jag alltid finnas för dig
Min kärlek till dig är så stor
Även om vi ses sällan
Så är du en vän
Som alltid funnits där
Och;
Tack för att du finns
Till Min fina vän Maria C (vän sedan många år tillbaka) skriven 2008
Jag kan möta värden
när du går här brevid
mig
jag är rädd för värden
men med dig
vågar jag möta den
Du är som en strålande sol
även om det är svart
och grått
så lyser du upp allting
Du har liksom trängt in
dig i mitt hjärta
och där är du sparad
förevigt
Du är en sådan man
inte glömmer
för man kan omöjligt
glömma bort
någon
som räddar
andetag
Jag har försökt berätta
Jag har försökt berätta
Om det som känns
Trots att rösten sviker
Jag skriker alltid
Ut mina ord på papper
Med pennan
Som berättar mitt innersta
Mörker
För jag är så rädd
För att berätta
Med ord
Hur ont det gör
Och hur många gånger
Jag än ber och skriker:
Att ljuset skall vandra till mitt hjärta
Men hör inte mina rop
Och istället vandrar
Ångesten till mig
När jag mest av allt
Vill att den skall försvinna
Från min själ
solen går vilse
jag har aldrig fattat
varför ljuset gömmer
sig för mig
och mörket längtar
efter mig
och jag har alltid
längtat bort
till en värd
med ljus
men det är som
jag lever i;
kaos
och solen går vilse
och stannar kvar på stället
utan att leta sig fram till mig
och istället hittar ångesten vägen
och solen går vilse
hur många gånger den än försöker gå
vägen till min
själ
Jag berättar om det som gör ont
jag fyller mina dagar med ord
jag skriker ut mina ord med pennan
berättar om mörkret som ständigt
är vid min sida
jag berättar om tårar som faller
jag berättar om dagar som känns
jag berättar om allt det som skaver
jag har tårar som ständigt
rinner
även när dom inte syns
för även tårar som inte syns
kan göra ont
och jag berättar om
regnet
som har glömt av
hur man slutar våldta mina
kinder
för det är som om;
regnet har fäst sig vid
mina kinder
jag finner inga svar
Jag finner inga svar på
Varför smärtan väljer
Att bosätta sig i min
Själ
Och jag hittar inga ord
Som kan förklara;
Hur ont det gör
Jag har undrat så
Många gånger
Varför Smärtan
Gillar att vara nära mig
När hela min själ skriker;
Kan jag inte få slut på ovädret
Inom mig
Jag försöker förstå
Varför Solen aldrig har
Velat komma nära mitt hjärta
Har du känt tårarna inombords?
fast i ditt hjärta
och bara velat
spruta ut dom
men inte kunnat
har du känt dig
trött på livet
mest hela tiden
för det aldrig
är något som blir
bra
har du undrat
varför
ångesten så
ofta besöker dig
och varför ångesten valde
att bosätta
sig i ditt hjärta
och din själ
och har du undrat
varför
smärtan väljer
att våldta dig
om och om igen
det har jag
Till en fin vän, skriven 2008
Jag beundrar dig för
du är så modig
som går upp varje
dag trots att mörkret
finns ofta finns vid din sida
och du kämpar
som fan
för varje andetag du tar
och du ger inte upp
och jag är så jäkla tacksam
för att du inte ger upp
du kämpar
det är en kamp som du
strider mot
du kämpar som ingen
annan
du ler mot värden trots
att det gör ont
och jag beundrar dig
och ditt mod
du är så jäkla modig
för det är inte många
som strider som du
du visar gång på
gång
hur jäkla bra du är
hur jäkla duktig du är
hur jäkla mycket du
kämpar
och du bevisar om och om igen
vilken kämpe du är
och du tror alltid på mig
och lika mycket tror jag på
dig
Du kan inte få min kärlek
att det känns bra att träffa dig
men det kan jag inte säga
för det känns inte bra
inte ett jävla dugg
för alltid innan jag träffar dig
så blir jag totalt livrädd
Och jag vill bara skrika åt dig att gå
för det gör ont när du tittar på mig
din blick säger så mycket
och minns du alla gånger;
du skrek
du gjort mig rädd
då tårarna runnit på mig
och då jag suttit och skakat på golvet?
och du bara fått mig sittande darra ännu
mer och du har skirkit ännu mer
och jag har varit så jävla rädd
jag rädd för din närhet
jag är rädd för att prata med dig
jag önska jag slapp det
för jag kommer fan
inte förlåta dig
för alla gånger du sårat
för det är för många
gånger
och jag skakar varje
gång jag träffar eller
pratar med dig
jag vet inte om jag orkar
förklara varför jag känner såhär
varför regnet aldrig lämnar mig ifred
även om jag skulle vilja ha ett svar på det
Jag önskar jag kunde sätta solen
över mig vart jag än går
så att jag kunde känna värmen
som solen då skulle ge mig
men jag skriker varje kväll
varendaste kväll;
varför ger sig inte mörkret av?
varför lämnar inte regner mig ifred?
varför gillar regnet att våldta mina kinder så ofta?
jag önskade solen kunde komma och
ge mig en kram
och det ända jag vågar säga
är;
jag är rädd för att leva
jag är totalt livrädd för att existera
kommer jag känna det?
ett liv
som bara är fyllt av
smärta
ett liv
som jag vill
fly
ifrån
för det är som att mörkret
gillar att vara hos mig
för;
mörkret vill
inte lämna mig
ifred
och jag ber
varje kväll;
kan inte ljuset
besöka mig
bara för någon
minut
Varför får inte min själ det?
känslostormar inom mig
som vill skrika
rakt ut;
jag orkar inte mer nu
för hjärtat har fått
för många
pilkar kastade på sig
och hjärtat
undrar
varför
det gör
lika ont
i själen
var evigadag
och varför min ärrade
själ inte någon endaste
gång får ens bekanta sig med
ljuset
Jag letar men hittar inte dit
ont
jag har ett hjärta
som skriker rakt
ut;
att nu får det vara nog
jag orkar fan inte mer nu
jag har en själ
som letat i flera år
på att hitta en stig
men stigen
ville aldrig leta sig fram till;
mitt hjärta
