nattasdikter

Jag tycker himlen är vacker
fast jag har en himmel inom mig
och den är inte alls vacker
hur kan två himlar vara så olika
hur kan stjärnorna lysa
och i den andra himlen gråta

jag vill vara en fågel
flyga till den andra himlen
och bosätta mig där

eller kan inte den andra himlen
bosätta sig i min himmel och själ
så det blir lite vackert
och inte bara regnet som droppar

inte all den sorg som ligger
som ett täcka över min himmel
och mitt hjärta

men jag undrar nog mest
om jag är en människa
jag kanske är en fågel
som vill vara en människa
och hitta julklappen med
glädje på köpet
och meningen med allt,
det ni det skulle inte vara fel´

men jag fick regn
i present när jag föddes

det är som om jag hela tiden
går på stigar som inte är mina
och det är hela tiden
som jag snurrar runt
på en gunga som
inte vill sluta snurra

det är som jag går på moln
och som jag hela tiden stupar på
och det är som jag hela tiden
faller in i regnet och mina
händer når inte in med
någon gratis lycka till mig

det är som jag är en vandrade
men vet inte varför jag vandrar
jag ligger i min säng
och vill ligga där för alltid
aldrig upp, dom säger gå
och gör något som är kul

jag undrar mest vad dom menar
vad är det som är kul, sitter
jag och funderar på, inte är
det livet iallefall, för mitt fall
är så djupt

jag sätter mig själv i mitt rum
och låtsas att jag mår som bäst då
fast tårarna sticker under huden

Mina känslor springer
trots att man säger att
känslor inte kan springa
att dom bara kommer
men varje dag har
ju mina känslor en
tväling

så visst fan springer dom

jag är målet
att beröra mig
att jag ska ha
så ONT som möjligt
att jag ska lida
så att det puleserar
så starkt i mitt hjärta

mina dagar
väcks av tomheten
mina kväller
lägger jag mig
med alla känslor
springades i mitt huvud
jag tror dom springer
maratonlopp
för jag har aldrig sett
någon springa så fort som
dom, inte ens sådana
som är mästare i löpning

man kan ju börja undra
om mina känslor tränar sig
för dom blir inte trötta och slutar
dom bara fortsätter bombadera
mig i mitt huvud och jag undrar
varför dom inte svimmar
för dom slutar aldrig att springa

det är inga glada känslor
för dom glada känslorna
ligger och gömmer sig på
en strand i spanien
medan all smärta, sorg, förtvivlan, ångest,
ensamhet springer maratonlopp
i min bana i huvudet
den där banan som aldrig tar slut

1.
det går ett pogram på tv på lördagar
som brukar spela in min smärta
och den går repris på vardagar
fast den reprisen finns bara
i mitt hjärta

2.
mitt hjärta har inte tysntat
min mun har inte slutat prata
det är bara det att jag sluter
mig lite för ofta nu för tiden


3.
jag brukar tänka lite för ofta
lite för mycket om dagen
lite för mycket om natten
för natten är svart
lika svart som det är i mig

4.
det bultar väldigt snabbt
jävligt snabbt om
man ska säga så
för ångesten slår mig
i magen
varenda litet steg jag tar

5.
Mina steg bara finns
jag har ingen aning
vad dom gör här
varför smärtan går
i mina fotsår
varför den smärtan lever
mitt liv

när den inte har rätt till det

Det bor en flicka i mitt huvud
hon är bara ett litet ledset barn
som sörjer för allt som gått förloratt
och alla minnen hon bär med sig
är hårda som slag i magen

Det bor en flicka i mitt huvud
hennes inre vill ingen veta av
hennes tomhet vill ingen känna
hennes ensamhet vill ingen ta på

Det bor en flicka i mitt huvud
som hela tiden går och tänker
massa konstiga tankar
som har känslor som ingen annan
och som nog känner lite för mycket
ibland

bor en flicka i mitt huvud
som tänker på allt och inget
som har för många tankar
klistrade i sin hjärna
och för mycket smärta bor där

Det bor en flicka i mitt huvud
som inte vet hur hon ska gå
för att hitta svaren på meningen med livet
för hon tänder ljus om morgonen
tänker att det kanske löser sig till sist
fast hon vet att den tyngden hon bär på
kan ingen lösa

Det bor en flicka i mitt huvud
som hela tiden balanserar mellan liv och död
som hela tiden försöker gå balans på räcket
men det är som hon störtar varje gång
för hon känner sig alltid som den svagaste som finns

hennes lampa
släcktes tidigt
hennes glöd
la sig ner på marken
och hon lever inte

hon överlever
på något knazigt vis
men hon vet inte
hur länge hon står
ut med sin konstanta
tomhet