nattasdikter

Jag brukar titta ut genom fönstret
och önska att det var en stor sol som lös
men det är sällan det gör det
solen verkar inte vilja närma sig mina andetag

det skaver lite varje gång
jag berätta om hur mycket
det skaver i mitt hjärta

jag önskar det fanns en anledning
eller tusen till att fortsätta gå
men jag vet inte om det finns
någon anledning till att mitt hjärta
ska fortsätta slå

mitt hjärta slår så fort
det bankar som fan
och nervositeten för
att leva känns
jävligt mycket


jag hoppas att det snart
kan kvittra i mitt hjärta
så att allt inte ska kännas lika
hopplöst

I mina andetag