nattasdikter

Det är så mycket tårkanaler i mig
som vill hoppa ut från mig
och aldrig mer andas i min närhet
för jag behöver inte den beröringen

smärtan berör mig dygnet runt
och jag är jävligt trött på att
den lever vid min sida hela tiden

jag vill liksom inte vara en del
av detta helvete jag lever
jag vill inte vara en del av smärtan
som jag vandrar med hand i hand

jag ber om något som gör att det finns mening
att mitt hjärta ska fortsätta slå i takt med era

men jag håller på att sprängas
av alla känslor som;
jagar mig