jag vet inte om jag orkar
jag kan inte ens i hemlighet
förklara varför jag känner såhär
varför regnet aldrig lämnar mig ifred
även om jag skulle vilja ha ett svar på det
Jag önskar jag kunde sätta solen
över mig vart jag än går
så att jag kunde känna värmen
som solen då skulle ge mig
men jag skriker varje kväll
varendaste kväll;
varför ger sig inte mörkret av?
varför lämnar inte regner mig ifred?
varför gillar regnet att våldta mina kinder så ofta?
jag önskade solen kunde komma och
ge mig en kram
och det ända jag vågar säga
är;
jag är rädd för att leva
jag är totalt livrädd för att existera
förklara varför jag känner såhär
varför regnet aldrig lämnar mig ifred
även om jag skulle vilja ha ett svar på det
Jag önskar jag kunde sätta solen
över mig vart jag än går
så att jag kunde känna värmen
som solen då skulle ge mig
men jag skriker varje kväll
varendaste kväll;
varför ger sig inte mörkret av?
varför lämnar inte regner mig ifred?
varför gillar regnet att våldta mina kinder så ofta?
jag önskade solen kunde komma och
ge mig en kram
och det ända jag vågar säga
är;
jag är rädd för att leva
jag är totalt livrädd för att existera
Kommentarer
Postat av: Micke
Nathalie,
du skriver väldigt bra och har mitt i all smärta du beskriver också en fin rytmkänsla. Den här dikten ställer många viktiga frågor, jag hoppas att den blir läst av många. Jag blir väldigt berörd.
/Micke
Trackback
