nattasdikter

oron jagar mig dagligen
den är liksom besatt av
att vara i min närhet
vilket jag inte förstår

ångesten jagar mig lika mycket
och
jag vill bara skrika;
försvinn

för jag orkar inte med det
här jävla livet som hela tiden
jagar mig med smärta

det cirkulerar
tankar i mitt hjärta
hela tiden
som jag avskyr

att tankarna inte kan låta
bli att förälska sig i mig


jag behöver inte den här
jävla ångesten

men den letar upp mig ständigt

var jag än är
vad jag än gör

den är alltid där jag är

ångesten har fastnat vid mig

och

jag har ingen ork att ta tag i allt
jag har ingen ork i att leva
jag har ingen ork i att tänka
det är alltför smärtsamt

orken finns inte där för mig