nattasdikter

Varit utskriven i en vecka. Tagit den nya medicinen i vecka, smärtan bara växer. var tog det ljuset vägen om skrivarlinje? det som jag vill så gärna. vill så mycket, men måste kämpa så mycket för det också. jag vill kunna gå i skolan, slippa vara sjuskriven, men just nu vet jag att jag inte klarar studierna. men jag vill ju så gärna. har redan missat halva terminen. jag vill mot min dröm, skrivarlinje, men då kan jag inte må såhär, jag har ingen ork, orkar knappt andas, orkar inte träffa mina vänner, dom som jag gärna vill träffa men inte orkar. orkelösheten bara växer.... 

 

 

Idag åkte jag tillbaka till sjukhuset, efter nattpermision från söndag till idag. Prata med läkaren vid tre. bestämmer för att skriva ut mig. fick äntligen henne att ändra min medicinering, så ska börja med en ny antidepprisiv medicin, och lagt till en sömntablett äta varje kväll. får se hur detta går, är sjukskriven fram till 18 november. just nu känns det som jag aldrig kommer att må bra. men kanske finns det ljus, kanske finns det hopp? Jag vet faktiskt inte.

Jag sa att jag skulle hem på dagpermis,

det skulle jag, så ville dom inte släppa ut mig.

men jag blev ju upprörd över att inte fick åka hem

grät massa tårar. man dom kan ju vara snälla att förklara hur det ser ut?

först säger dom att jag har dagpermis, sen säger dom att jag har frigång?

VAD ÄR SKILLNADEN? hur ska jag veta!? många tårar, ble v ju upprörd, för att jag är där frivillig, jag går inte med på att stänga in mig där. men äntligen kom jag hem. har fina fanja i knät

 

är inlagd på avd

361 vet inte hur länge...