En flickas undergång (Maj 2012)
Var jag ett barn
Jag försökte sträcka
Ut mina händer
För att få en
Hjälpande hand
Men det kom ingen
Ingen som ville hjälpa
Den lilla ensamma
Flickan
Som bar på en
Smärta som var så tungt
Att hon höll på
Att gå under
Idag är flickan stor
Idag bara hon överlever
Det kaos som hon har i sitt hjärta
Hon gör allt för att leva
Visa att hon är starkare
Än smärtan
Mina djupa känslor jagar mig
som vill hoppa ut från mig
och aldrig mer andas i min närhet
för jag behöver inte den beröringen
smärtan berör mig dygnet runt
och jag är jävligt trött på att
den lever vid min sida hela tiden
jag vill liksom inte vara en del
av detta helvete jag lever
jag vill inte vara en del av smärtan
som jag vandrar med hand i hand
jag ber om något som gör att det finns mening
att mitt hjärta ska fortsätta slå i takt med era
men jag håller på att sprängas
av alla känslor som;
jagar mig
Är det här vad livet har att erbjuda?
eller ska man säga idag
när det snurrar tankar jävligt ofta
eller ska man säga jämt
för varje minut känner jag hur
det andas för mycket smärta
i mitt hjärta som bankar för hårt
det är väldigt mycket ångestsignaler
som snurrar runt i mig
och jag vrider och vänder på mig
för ångesten är så nära mig
den liksom pulserar i mina ådror
mitt hjärta bankar förjävligt just nu
det baknkar för fort
så att mina andetag verkligen hoppar
och mina ben är alldes darriga
för jag skakar
jävligt mycket nu
för jag bad
inte om den
här;
jävla
Ångestdimman
Jag tror jag blivit hög på min sorg
jag passerar hållplatser
och jag möter ständigt på
smärtan som vandrar på
alla ställen som jag går på
jag är hög på min sorg
jag bär på sorgen
som ständigt har lurat
sig in i mitt hjärta
det pulserar jävligt
fort i mina andetag
mitt hjärta bankar
för hårt
jag skakar
för att sorgen
är så nära mitt inre
mitt hjärta skriker
för att det gör så
förbannat ont
Jag vill sväva mig fri
att jag hade kunnat andas in
nåogt så vackert i min själ
i stället för sorgen vi alla bär på
det är förbannat hur mycket
det skaver i min själ
hur mycket tårar det har runnit
och hur mycket det skriker
jag har svarta tankar
och jag har tankar
som svävar inne i mig
jag bad fan inte om
att det skulle sväva
så mycket om sorgen
som känns så mycket
jag vill flyga till
drömmarnas land
och sväva och flyga
och känna mig fri
utan ångesten som
bländar mitt hjärta
24 timmar om dygnet
Jag har så mycket att berätta, egentligen
den som ständigt står vid min sida
och den kollar på mig så jag nästan
blir lite rädd
jag är rädd för att andas
i den här verkligheten
för dimman ligger
så nära mitt hjärta
som värker som fan
som gör så förbaskat ont
det finns så mycket
sorg som jag bär på
så mycket jag har att berätta
så jävla mycket
men jag vet inte riktigt
om jag kan förklara
om jag kan förklara
hur jävla mycket alla
minnen från alla åren
svider
och hur trasigt mitt hjärta är
vill inte.,
Oron för att leva
och önska att det var en stor sol som lös
men det är sällan det gör det
solen verkar inte vilja närma sig mina andetag
det skaver lite varje gång
jag berätta om hur mycket
det skaver i mitt hjärta
jag önskar det fanns en anledning
eller tusen till att fortsätta gå
men jag vet inte om det finns
någon anledning till att mitt hjärta
ska fortsätta slå
mitt hjärta slår så fort
det bankar som fan
och nervositeten för
att leva känns
jävligt mycket
jag hoppas att det snart
kan kvittra i mitt hjärta
så att allt inte ska kännas lika
hopplöst
I mina andetag
Havet kan väl ta emot alla känslor jag känner
med alla mina ord
berätta alla känslor som ständigt
gömmer sig i mitt hjärta
och jag vill kasta ut alla känslor som gör ont
jag brukar kladda ner om mitt psyke
om allt i mitt liv
om det här jävla livet
som gör så jävla ont
Mina känslor dom stormar
och lika gärna hade havet
kunna ta emot stormarna
som faller i mitt hjärta
det känns inte som det är värt det
Att varje gång jag tar ett
Steg i den här världen
Så känns det bara som om;
Det är inte värt det
Ingen sol lyser på min himmel
Det finns för många dagar
Med smärtan i mina händer
Jag har aldrig bett om smärtsamma dagar
Men det verkar som om smärtan är förälskad
I mina andetag
Men jag försöker putta bort smärtan
Varje gång
För;
Nej smärtan ska inte vandra på min tomt
För;
istället kan väl ljuset
titta åt mitt håll
det är ett mirakel om jag faller ner i färg
jag letat efter färglada känslor
men det är mest mörkret som ger mig minnen
minnen av smärta
jag har så lätt för att falla ihop
jag kan falla ihop här och nu
det är så mycket i mitt hjärta
som verkligen skaver och känns
jag letar efter varma själar
sådanna som inte gör ont
sådanna som ger färg
i alla regnbågens färger
jag undrar hur långt man kan falla
när mörkret är det som förälskar sig i mina andetag
och jag kan inte sluta undra varför mina
dagar är så fyllda med kaoskänslor
och känslor av hat
mina dagar är fyllda med förtvivlan
men också en stor längtan
en stor längtan att det ska kännas okej
att det ska kännas okej att gå upp
jag försöker kolla framåt
men det slutar alltid med att jag
tittar bakåt och minns alla minnen
alla åren som satte sina spår
jag önskar jag hade en värmade sol
som kunde smeka mina mörka känslor
krossa sönder dom
och att
dom ljusa känslorna skulle vara det som var
starkast;
på den väg jag vandrar
Ångesten blinkar hos mig varje sekund
den är liksom besatt av
att vara i min närhet
vilket jag inte förstår
ångesten jagar mig lika mycket
och
jag vill bara skrika;
försvinn
för jag orkar inte med det
här jävla livet som hela tiden
jagar mig med smärta
det cirkulerar
tankar i mitt hjärta
hela tiden
som jag avskyr
att tankarna inte kan låta
bli att förälska sig i mig
jag behöver inte den här
jävla ångesten
men den letar upp mig ständigt
var jag än är
vad jag än gör
den är alltid där jag är
ångesten har fastnat vid mig
och
jag har ingen ork att ta tag i allt
jag har ingen ork i att leva
jag har ingen ork i att tänka
det är alltför smärtsamt
orken finns inte där för mig
Jag vill bara att mitt hjärta ska lätta
den har liksom blivit kär i mitt hjärta
medans min själ hatar det svarta
som ständigt besöker mig
jag ber
jag ber så jävla mycket
att det ska komma färger
som ska visa mig vägen
till en lättare väg att gå
men det finns ingen jävla lätt väg att gå
för alla vägar är krånglia
och jag väntar på;
att min himmel ska sluta gråta
Jag önskar jag hade en förklaring till min smärta
utan att ha en anledning till det
fast det finns tusen anledningar till att
min själ ständigt brister
det är svårt förklara hur stormen
våldtar mitt hjärta flera gånger om dagen
jag har känslor som funderar på att lägga av
jag har en själ som inte orkar mer
det är ett stort hål i mig som bara växer
det är tungt i mitt inre och mitt inre gråter hela tiden
jag vandrar här utan mening,jag vandrar utan ord
när jag egentligen har tusen ord tusen förklaringar
jag skriker så högt jag kan
men det hörs inte
det hörs bara i drömmarna
det finns så mycket att förklara
men det går inte förklara
varför min själ är så vilsen
och varför;
hela min själ skriker
jag orkar inte mer
jag orkar inte leva
jag vill inte
om det är såhär det alltid ska kännas
Till min vän Linda på sd.
så finns du alltid i mina tankar
räknar jag matte
så tänker jag på dig
jag minns dig varje sekund
för utan dig skulle jag inte
vara någonting
jag minns varje stund med dig
varje ögonblick
och;
alla dom fyra gånger vi sätts
har varit underbara
dom har varit fyllda av skratt
och prat
du är en ängel
som jag inte klarar mig utan
du fnns i mitt blodomlopp
dygnet runt
Jag har sorg i mina vener
för jag har sorg i mina andetag
sorg i mina vener
och jag har sorg i min själ
jag gråter varenda jävla dag
även när det inte syns
för;
det känns
det svider riktigt
och gör riktigt jäkla ont
jag brukar viska upp mot himlen;
det kan väl sluta göra ont nu?
men smärtan visar sig
vara glad i mina andetag
för jag är inte glad
över att det gör så
förbaskat ont i min
bröstkorg
Kan inte solen stiga fram?
på det här livet
och jag är så jävla
ledsen när jag vaknar
och;
jag vet ingen anledning
till att vara kvar
jag vet fan inte
jag vill inte leva
jag skriker det
fast så tyst så det inte hörs
mina ljud är så höga
så dom inte hörs
och;
jag pratar aldrig
men jag tror man ser
på mina ögon
hur sorgen alltid finns där
och hur jag skriker att sorgen ska lämna mig
Jag försöker beskriva smärtan
leva det här livet
Jag kan inte hindra att
jag faller gång på gång
Jag har stark närvaro i skolan
Jag sitter på lektioner
men är lika frånvarande
som om jag skulle vara hemma
och inte satt i skolan
och fattar ingenting vad som sagts
för jag tänker på helt andra saker
som är alldes för svarta
man ska tänka på en framtid
men i mina tankar finns bara;
varför ska man tänka på
en framtid som inte finns?
för i min värld finns det bara ångest
som vandrar över huden på mig
och det finns känslor som gör så
jälva ont att det inte ens går beskriva i ord
Dom kallar mig duktig
att jag har närvaro
är på alla lektioner
men jag är ju någon helt
annanstans;
jag är i mina egna tankar
och;
det skrämmer mig lite
för dom är alldels för svarta
Det gör så ont att leva det här livet
för alla sår som jag har i själen
och jag önskade att regnet
inte avgudade mig så
Jag blöder varje dag
Varje natt
Varje timme
Varje sekund
och;
det skriker i hela mig
för det gör så jävla ont
för helvetet bränner
bakom ögonlocken på mig
och;
Ge mig en anledning till att mitt hjärta ska fortsätta slå
Jag vill inte gå igenom denna stormen varje dag
smärtan i mitt bröst
som ekar varje dag och natt
och varje sekund
det känns som att mina
ögon ska sprängas av alla tårar
jag miljontals sår i mitt inre
som vägrar att ge sig av
Jag simmar hela tiden
men jag druknar varje gång
och det finns inget som får mig
att kunna simma år rätt håll
jag är kanske lugn på utsidan
men på insidan skriker de
så lungorna gör ont
Jag önskar jag kunde vakna upp ur mardrömmen
om hur det känns på dagarna
jag skriker ut orden på papper
och ber någon att laga mig
Jag önskar det fanns färger
som kunde skina igenom allt
men det ända jag upptäcker är svart
men jag undrar varför det inte finns en
regnbåge som skulle kunna lysa upp allt
Att regnet som så ständigt faller över mig
kunde sluta med det nu
jag önskar jag kunde vakna upp ur
denna mardröm
det är verklighet
och jag vågar inte leva i verkligheten
om det är såhär
jag har inga ord beskriva verkligheten
ibland lyser det en sol där
men den har lärt sig att blunda för mig
den har lärt sig att inte se mot mig
och jag är rädd varje gång solen lyser
för jag får ingen värme ifrån den
Det går dagar då det bara
regnar, blixtrar och åskar
och då vill jag skrika att det är
så det känns i mig
jag brukar hoppas på en bättre morgondag
Jag säger att det kanske någon gång finns hopp
men jag kan inte tänka mer än en timme framåt
och ibland bara i minuter
men sanningen är;
jag kan inte längre hoppas
för jag kan inte längre tro på hopp
för jag vet för mycket om sanningen
jag har slutat hoppas
för då blir man mindre besviken när man vet
verkligheten
men det skaver ändå lite varje gång
själen bara gråter
jag går stigar som inte hittar ut
och somnar i ett mörker
ett mörker som aldrig vill tycks
försvinna
jag bara går i en bana
som jag inte¨
vet vart den
tar mig
jag går en stig
som letar sig fram
till regn
och;
jag förstår inte varför regnet
har blivit så kär i mig
när jag endast vill
hålla mig nära något ljus
Det är som en karusell i min själ
hur det känns att känna ljuset
jag undrar flera gånger om natten
om det svarta någonsin kan lämna mig
jag drömmer om att solen
skall vidröra vid min hud;
på riktigt
jag har tankar på att avsluta allt
jag har tankar som går som en
bargochdalbana i mitt inre
det är rörigt i mitt
inre
och jag borde plocka
bort och städa
min själ;
men jag vet inte hur man framkallar
ljus i min händer
Jag försökte springa bort från smärtan
jag följer fotspår som
bara visar mig mörker
jag drömmer om att få hitta ut
men det enda drömmarna inehåller är
mardrömmar
jag vågar inte se till nästa timme
för jag är så rädd för
att ångesten har blivit beroende
av mig och virat sig
runt mitt hjärta
jag går ut för att få ångesten
att försvinna lite
men så fort jag går utanför
dörren får jag bara
mer panik och ångesten
lär sig att följa efter mig
jag döljer hur jag mår
det går alltid
men;
jag försöker gömma mig från mörkret
men jag lyckas inte bra
för jag har aldrig varit bra på att
leka kurregömma
Jag vill jag bort allt mörker
jag är rädd för att gå vägar
där mörkret lätt hittar mig
men hur jag än försöker gå
vilka stigar jag än söker
så hittar alltid mörkret till mig
och;
jag försöker gå på dan då allting
är ljus
men;
det är lika mörk inne i min själ
som det är om natten u
Mina ord är det som berättar
Så mycket som gör ont
Det finns inga ord
Som kan förklara
Smärtan
Och;
Det finns inga ord
Som kan beskriva
Mörkret i min bröstkorg
Och;
Det finns ingen som berättar för mig
Varför kaoset så
Ofta är nära mitt hjärta
Det är ingen som
Berättar varför det så ofta
Regnar i min själ
Och;
Jag har så mycket frågor
Varför försvinner aldrig regnet
Varför försvinner aldrig smärtan
Varför slutar det aldrig göra ont
Jag har skrikit efter solen
Men solen vill inte närma sig mitt hjärta
Jag har tusen frågor
Får några svar på
För jag frågar jämt
När ska det bli bra
Det regnar så ofta inuti mig
Och jag har tusen frågor
När skall det sluta regna
I själen
Jag har skrikit efter sol
Men utan att den velat
Närma sig mig
Jag är så rädd
För att lyckan aldrig
Ens vill titta åt mitt håll
Jag bär på en tyngd
om vem jag är
jag vet bara att jag bär
på en tyngd av smärta
jag vågar inte hoppas
på en bättre morgondag
för det svarta lever i mig
det säger sig att mörkret
har förälskat sig i mig
inne i mig är det lika
svart som natten
och hur mycket det än regnar
om hösten
så slår det aldrig regnet
som faller i mitt inre
jag är så rädd för att stormen
aldrig lämnar mitt hjärta
Du är min stjärna..
På att änglar finns
För du är en ängel
Utan vingar
Du är den finaste
Diamanten som finns
En av den dom vackraste
Människor som vandrat här på
Jorden
Jag vill alltid vara hos dig
När din himmel lyser
Och;
När din himmel rasar samman
Vill jag alltid finnas för dig
Min kärlek till dig är så stor
Även om vi ses sällan
Så är du en vän
Som alltid funnits där
Och;
Tack för att du finns
Till Min fina vän Maria C (vän sedan många år tillbaka) skriven 2008
Jag kan möta värden
när du går här brevid
mig
jag är rädd för värden
men med dig
vågar jag möta den
Du är som en strålande sol
även om det är svart
och grått
så lyser du upp allting
Du har liksom trängt in
dig i mitt hjärta
och där är du sparad
förevigt
Du är en sådan man
inte glömmer
för man kan omöjligt
glömma bort
någon
som räddar
andetag
Jag har försökt berätta
Jag har försökt berätta
Om det som känns
Trots att rösten sviker
Jag skriker alltid
Ut mina ord på papper
Med pennan
Som berättar mitt innersta
Mörker
För jag är så rädd
För att berätta
Med ord
Hur ont det gör
Och hur många gånger
Jag än ber och skriker:
Att ljuset skall vandra till mitt hjärta
Men hör inte mina rop
Och istället vandrar
Ångesten till mig
När jag mest av allt
Vill att den skall försvinna
Från min själ
solen går vilse
jag har aldrig fattat
varför ljuset gömmer
sig för mig
och mörket längtar
efter mig
och jag har alltid
längtat bort
till en värd
med ljus
men det är som
jag lever i;
kaos
och solen går vilse
och stannar kvar på stället
utan att leta sig fram till mig
och istället hittar ångesten vägen
och solen går vilse
hur många gånger den än försöker gå
vägen till min
själ
Jag berättar om det som gör ont
jag fyller mina dagar med ord
jag skriker ut mina ord med pennan
berättar om mörkret som ständigt
är vid min sida
jag berättar om tårar som faller
jag berättar om dagar som känns
jag berättar om allt det som skaver
jag har tårar som ständigt
rinner
även när dom inte syns
för även tårar som inte syns
kan göra ont
och jag berättar om
regnet
som har glömt av
hur man slutar våldta mina
kinder
för det är som om;
regnet har fäst sig vid
mina kinder
jag finner inga svar
Jag finner inga svar på
Varför smärtan väljer
Att bosätta sig i min
Själ
Och jag hittar inga ord
Som kan förklara;
Hur ont det gör
Jag har undrat så
Många gånger
Varför Smärtan
Gillar att vara nära mig
När hela min själ skriker;
Kan jag inte få slut på ovädret
Inom mig
Jag försöker förstå
Varför Solen aldrig har
Velat komma nära mitt hjärta
Har du känt tårarna inombords?
fast i ditt hjärta
och bara velat
spruta ut dom
men inte kunnat
har du känt dig
trött på livet
mest hela tiden
för det aldrig
är något som blir
bra
har du undrat
varför
ångesten så
ofta besöker dig
och varför ångesten valde
att bosätta
sig i ditt hjärta
och din själ
och har du undrat
varför
smärtan väljer
att våldta dig
om och om igen
det har jag
Till en fin vän, skriven 2008
Jag beundrar dig för
du är så modig
som går upp varje
dag trots att mörkret
finns ofta finns vid din sida
och du kämpar
som fan
för varje andetag du tar
och du ger inte upp
och jag är så jäkla tacksam
för att du inte ger upp
du kämpar
det är en kamp som du
strider mot
du kämpar som ingen
annan
du ler mot värden trots
att det gör ont
och jag beundrar dig
och ditt mod
du är så jäkla modig
för det är inte många
som strider som du
du visar gång på
gång
hur jäkla bra du är
hur jäkla duktig du är
hur jäkla mycket du
kämpar
och du bevisar om och om igen
vilken kämpe du är
och du tror alltid på mig
och lika mycket tror jag på
dig
Du kan inte få min kärlek
att det känns bra att träffa dig
men det kan jag inte säga
för det känns inte bra
inte ett jävla dugg
för alltid innan jag träffar dig
så blir jag totalt livrädd
Och jag vill bara skrika åt dig att gå
för det gör ont när du tittar på mig
din blick säger så mycket
och minns du alla gånger;
du skrek
du gjort mig rädd
då tårarna runnit på mig
och då jag suttit och skakat på golvet?
och du bara fått mig sittande darra ännu
mer och du har skirkit ännu mer
och jag har varit så jävla rädd
jag rädd för din närhet
jag är rädd för att prata med dig
jag önska jag slapp det
för jag kommer fan
inte förlåta dig
för alla gånger du sårat
för det är för många
gånger
och jag skakar varje
gång jag träffar eller
pratar med dig
jag vet inte om jag orkar
förklara varför jag känner såhär
varför regnet aldrig lämnar mig ifred
även om jag skulle vilja ha ett svar på det
Jag önskar jag kunde sätta solen
över mig vart jag än går
så att jag kunde känna värmen
som solen då skulle ge mig
men jag skriker varje kväll
varendaste kväll;
varför ger sig inte mörkret av?
varför lämnar inte regner mig ifred?
varför gillar regnet att våldta mina kinder så ofta?
jag önskade solen kunde komma och
ge mig en kram
och det ända jag vågar säga
är;
jag är rädd för att leva
jag är totalt livrädd för att existera
kommer jag känna det?
ett liv
som bara är fyllt av
smärta
ett liv
som jag vill
fly
ifrån
för det är som att mörkret
gillar att vara hos mig
för;
mörkret vill
inte lämna mig
ifred
och jag ber
varje kväll;
kan inte ljuset
besöka mig
bara för någon
minut
Varför får inte min själ det?
känslostormar inom mig
som vill skrika
rakt ut;
jag orkar inte mer nu
för hjärtat har fått
för många
pilkar kastade på sig
och hjärtat
undrar
varför
det gör
lika ont
i själen
var evigadag
och varför min ärrade
själ inte någon endaste
gång får ens bekanta sig med
ljuset
13/5-12 en bild och några ord!

Jag letar men hittar inte dit
ont
jag har ett hjärta
som skriker rakt
ut;
att nu får det vara nog
jag orkar fan inte mer nu
jag har en själ
som letat i flera år
på att hitta en stig
men stigen
ville aldrig leta sig fram till;
mitt hjärta
och jag vet inte
varenda jävla dag;
vad kommer den här
jävla ångesten ifrån
och vad kommer alla
dom här förbaskade tankarna;
jag vill inte mer
jag orkar inte mer
nej jag orkar inte leva mer
och det finns inget
som
talar till mig att fortsätta kämpa
när regnet hela tiden öser
ner i mitt hjärta
och
ljuset besöker aldrig
mig
och jag fattar inte
varför min själ
är så
besatt
av
mörker
och lamporna valde
att aldrig visa mig vägen till ljuset
och mina ord är bara det som sägs
vad det är som är fel
och vad det är som gör
så jävla ont
och jag är
så rädd för varje
andetag jag tar
jag är så jävla rädd
för att ångesten
skall slå sönder min själ
och ibland gömmer
jag mig under filten
bara för att slippa känna
ångesten så
nära inpå
huden
och jag hatar
att jag inte kan
förklara
vad som är
anledning
till den
fruktansvärda
ångest
jag känner
För min penna säger något
regnet falla ner
framför folk
för jag är så rädd
för att dom skall förstå
jag låter aldrig
min mun prata
och berätta mina
innersta hemligheter
för pennan
väljer att berätta
mitt innersta mörker
och pennan
avslöjar att
jag jagar andetag
för att få en anledning
till att forsätta
Leva
och jag vet
inte om jag kommer
överleva
Egentligen är jag inte det
att jag är inte osynlig
det är bara det att
folk väljer att blunda för
det som gör ont
Jag har ont i själen
mina kinder
och jag försöker
förstå varför
det gör så
ont
varför
min himmel
är svart
och varför regnet
öser ner
längs mina kinder
jag försöker
förstå
varför solen
inte någon ända
gång vill
lysa
på mig
jag ber
solen lysa på
mig
men regnet är
besatt av mig
och mitt hjärta
har för många sår
Jag får inte
efter sommarlovet
dom räknar dagarna
tills det blir lov
jag räknar aldrig
dagar till
sommarlovet
för när det är
sommarlov
känns alltid
vintern lite
extra i själen
och jag räknar
inte dagar till lov
för
jag får
ingen semester från
mig själv än då
Jag får inte
efter sommarlovet
dom räknar dagarna
tills det blir lov
jag räknar aldrig
dagar till
sommarlovet
för när det är
sommarlov
känns alltid
vintern lite
extra i själen
och jag räknar
inte dagar till lov
för
jag får
ingen semester från
mig själv än då
För här är det hösten som vilar i mitt inre
vara sommar men inuti
mig regnar det hela
jävla tiden
men där inuti
är det höst
året om
och det har
det varit i flera
år
och jag kan inte
minnas när
det var
sommar på
riktigt
för även när solen
lyser som starkast
så ösregnar
det i min själ
för solen glömde bort mig
för flera årsen
För jag har inte ord
att hata livet
innnan det ens
börjat
och mina tårar
på kinden rinner hela
tiden
även om dom inte syns för
det är;
torra tårar
och regnet
lärde sig att våldta
mina kinder lite för tidigt
och;
alldes för ofta
När mina tårar känns
livet kan var så mörkt
och varför det aldrig
finns någon sol som
lyser
för det regnar i
ditt inre
och du säger att
du är ok
men jag ser dig varje
dag natt morgon
och jag ser
att du är inte ok
för din himmel gråter ikväll
igen
Sprickorna i mig själv
nätter
med instänga
Tårar
Du gömmer
dig i dig själv
och i din
Tysnad
för det finns
inga ord i världen
som kan förklara
hur du
mår
Vendela, jag har sett det
Jag har sett ditt mörker
Du kämpar mot varje
Dag
Vendela
Jag har sett dig skratta
Fast var det någonsin
Äkta
Vendela
Jag har hört
Hur du gråter om kvällarna
För jag ser dig varje natt
Vendela
Du gömmer dig bakom falska leende
Och säger att du mår bra
Men jag har sett hur din kudde är
Genomblöt med osynliga tårar
Som inte syns
En vän
kan du lysa upp
hela jävla värden
genom att du
finns för mig
får du mörkret
att försvinna
Lite grann
och jag ska krossa
sönder
din spegelbild
och få dig
att inse
att du är bland
den vackraste
människan som vandrat på vår jord
och utan dig
överlever
inte jag
Det handlar väl mest om att överleva
Du är en sån där
Som somnar med
Ångest
Och som vaknar med
Ångest
Och du somnar med
Tanken
Att du vill somna
Och aldrig mer vakna
Men du vaknar
Ändå varje
Morgon
Du vaknar
Med ångesten
Och tänker
idag ger jag upp
Du är en sån där
Som har leendet på läpparna
Fast det regnar i ditt inre
Du, sandra när ska du börja ta hand om dig själv?
Ibland undrar jag varför
ingen förstår
varför ingen ser tårarna bakom leeendet
ibland undrar jag varför
du målat streck på dina armar
och varför dom inte blivit
målade med vanliga målarpennor
Ibland undrar
jag varför var du
en av dom som fick må såhär
men Sandra,
Ibland blir jag rädd för dig
Solen?
Nathalie
Solen lyser inte längreden tittar inte fram
och även om solen
lyser där ute
så regnar det i ditt inre
Det kanske är dags
det är kanske
dags att ge upp nu
det är kanske
dags att sluta
leva och ge upp
fast det är kanske
dags att sluta överleva
och börja leva nu
Mormor
Vet du om att du är
Bland det vackraste som finns?
Vet du om att jag älskar dig?
Vet du om att jag vill att hela
Värden skall veta om att
Jag tycker så mycket om dig?
Jag vill att du skall klara dig,
snälla sig att du gör det.
Världen behöver dig
kärlek
och
perfektion
men det har
tagit
lång tid
läka
alla såren
som
du rev upp hos mig
för jag
kan inte
längre
andas normalt
utan att tänka
på
att
du kanske inte lever imorgon
Om jag bara kunde
jag måla hela värden
i vackra färger för
att få dig att må bättre
om jag bara kunde skulle
jag göra så att du får ett leende
på dina läppar istället för regnet
som så ofta våldtar dina kinder
Om jag bara kunde skulle
ersätta din ångest mot
lycka och du skulle
aldrig mer behöva känna
smärtan
Jag bara överlever
När hjärtat värker
Och allt är så jävla trasigt
Du vet hur det känns
När smärtan är för stark
Och du ser inget annat
Än mörker
Du vet hur det känns
när ångesten är så stark
att det enda sättet
att överleva är att skada
sig själv
Du vet hur det känns
När det gör
Lite för ont i hjärtat
Du säger till dig
Själv med tårar i ögonen
Att du kanske var värd att må såhär
Min ängel
Kan du hjälpa mig?
Min ängel gråter,
Kan du hjälpa mig?
Min ängel är besviken,
Kan du hjälpa mig?
Min ängel äter inte,
Kan du hjälpa mig?
Min ängel orkar inte leva,
Så snälla söta du,
Kan du inte rädda henne?
Du?
du alltid lika
djupt
varför gråter
du alltid så
förtvivlat
föddes du med
denna ångest
eller varför blev
du en av dom
som fick må såhär
varför känner du alltid
känslan av att du
förtjänar att skada
dig du förtjänar
smärtan
du vaknar
alltid med
din ständiga ångest
dina tankar om
att du är så äckligt
tjock att du borde
försvinna
dina tårar som
alltid är så nära
och ibland
blir känslorna
för mycket
du bara gråter
förtjänar du
den smärtan
förtänar du inte
att leva
förtjänar du inte
någon som ser dig
Till mig själv.
varför kommer
du alltid
med så
tomma ögon
till skolan?
Varför låter
du inte tårarna
rinna och visa
dom hur
du igentligen känner dig?
Jag bara faller.
för varje dag
mina tårar faller
som regnet
när skall regnet sluta falla?
när skall mina tårar sluta falla?
den dagen då mina tårar inte faller,
är kanske den dagen solen börjar skina.
Varje gång jag gråter
Varje gång jag gråter blir
ni arga, men varför blir ni arga när jag gråter?
det är väll bättre att gråta än att skära sig?
Jag måste få ut mina känslor,
Ni vet inte vad som hänt,
jag måste få gråta.
eller skall jag
skada mig själv,
är det så myclet bättre?
