nattasdikter

det är som om jag bor
med min egen smärta
som om jag vant mig
vid min egen storm

som om jag har ett
hus fyllt med tomhet
som har bosatt sig
i mitt hjärta
och inte vet hur man
flyttar ut

det är som om man är
ledsen när man går
in genom den dörren
och när man väl
kommit in
kan man inte ta sig ut

det är som man fastnat
i sina känslor och tankar
som att den stulna bardomen
alltid kommer ligga
och luras bakom hörnet

som att sorgen alltid
kommer ligga i handen
och kännas
och att man inte kan kasta
sorgen ifrån sig
även om den lätt
ligger i handen

och det är som om
det är jag som är
vilsen med ett
ledset hjärta
som inte vet hur
man leder sig
ur sin lilla dörr
hittar nyckeln
till en frihet
där det inte känns
som om meningslösheten
och sorgen äter upp än
som att man går ut
dörren och tar sig till
solen
på en gång

men som sagt
tänker man igen

det kommer väl aldrig hända mig

Min värld rasar samman
och jag bara går och snurrar
utan en endaste mening
ensamheten ligger under huden
och blöder

jag vill gömma mig från
världen och inte bara stå
här kvar på samma platst
jag vill leta efter ett ställe
där man kan känna att
livet är något, på riktigt

men som om det skulle
hända mig
att det skulle vänd mot
något bra
och att livet
skulle bli som ett ljus
som släcks som brinner
för jag var stark nog

jag tror aldrig det händer
jag har liksom fattat det
händer inte mig
att en sol skulle lysa
i den frysna själen

som det där ljuset
som skulle brinna
och aldrig skulle
det slockna


var det inte så?

2010 har gått in i våra liv
vi undrar mest vad som
ska hända men mest
kanske vi undrar om regnet
ska sluta falla

och om den där vackra himlen
ska slå ner över oss
så vi får solen att le över oss
så att det känns bra gå upp
och känn att vi faktiskt lever idag

jag tror vi hoppas
jag hoppas för alla
det gör jag verkligen
att regnet ska slänga
sig i en jävla sjö
och inte falla som
om den skulle ha rätt till det

jag önskar att vi ni
alla vilsna själar
skulle få känna
en sådan känsla
som känns bra för just dig
mig eller ja
att det känns
att den liksom lever

man hoppas ju alltid
att det nya året sk
föra med sig något gott
något gott
liksom som godis är gott
önskar man att regnet
skulle smaka på det
där godiset

och så skulle det bara
sluta falla

oj
det blev sol
mitt en dag
bara

och ibland
hoppas vi kanske
för mycket på nya år
men det sägs ju att
det är så det ska vara
nya året ska ge levande
bevis
på att världen
kanske är snäll trots allt

så nu hoppas vi
att vi slipper parply
och istället får fälla upp parsollen
för värmen som sprider sig runt
själen

vi ska inte gå ner i solnedgången
vi ska gå upp vid solen gång

visst?

Jag tycker himlen är vacker
fast jag har en himmel inom mig
och den är inte alls vacker
hur kan två himlar vara så olika
hur kan stjärnorna lysa
och i den andra himlen gråta

jag vill vara en fågel
flyga till den andra himlen
och bosätta mig där

eller kan inte den andra himlen
bosätta sig i min himmel och själ
så det blir lite vackert
och inte bara regnet som droppar

inte all den sorg som ligger
som ett täcka över min himmel
och mitt hjärta

men jag undrar nog mest
om jag är en människa
jag kanske är en fågel
som vill vara en människa
och hitta julklappen med
glädje på köpet
och meningen med allt,
det ni det skulle inte vara fel´

men jag fick regn
i present när jag föddes

det är som om jag hela tiden
går på stigar som inte är mina
och det är hela tiden
som jag snurrar runt
på en gunga som
inte vill sluta snurra

det är som jag går på moln
och som jag hela tiden stupar på
och det är som jag hela tiden
faller in i regnet och mina
händer når inte in med
någon gratis lycka till mig

det är som jag är en vandrade
men vet inte varför jag vandrar
jag ligger i min säng
och vill ligga där för alltid
aldrig upp, dom säger gå
och gör något som är kul

jag undrar mest vad dom menar
vad är det som är kul, sitter
jag och funderar på, inte är
det livet iallefall, för mitt fall
är så djupt

jag sätter mig själv i mitt rum
och låtsas att jag mår som bäst då
fast tårarna sticker under huden

Jag springer
i mitt mörker
försöker hitta
en väg ut

Jag springer
med min smärta
försöker hitta
vägen till en dag
fri utan smärta

Jag springer
med min ångest
som hela tiden
finns hos mig
och försöker hitta väg
till en ångestfri dag

Jag springer
med kaoset
som finns i mitt hjärta
försöker hitta en väg

jag springer
försöker hitta vägen som
leder mig till ljuset

Mina känslor springer
trots att man säger att
känslor inte kan springa
att dom bara kommer
men varje dag har
ju mina känslor en
tväling

så visst fan springer dom

jag är målet
att beröra mig
att jag ska ha
så ONT som möjligt
att jag ska lida
så att det puleserar
så starkt i mitt hjärta

mina dagar
väcks av tomheten
mina kväller
lägger jag mig
med alla känslor
springades i mitt huvud
jag tror dom springer
maratonlopp
för jag har aldrig sett
någon springa så fort som
dom, inte ens sådana
som är mästare i löpning

man kan ju börja undra
om mina känslor tränar sig
för dom blir inte trötta och slutar
dom bara fortsätter bombadera
mig i mitt huvud och jag undrar
varför dom inte svimmar
för dom slutar aldrig att springa

det är inga glada känslor
för dom glada känslorna
ligger och gömmer sig på
en strand i spanien
medan all smärta, sorg, förtvivlan, ångest,
ensamhet springer maratonlopp
i min bana i huvudet
den där banan som aldrig tar slut

1.
det går ett pogram på tv på lördagar
som brukar spela in min smärta
och den går repris på vardagar
fast den reprisen finns bara
i mitt hjärta

2.
mitt hjärta har inte tysntat
min mun har inte slutat prata
det är bara det att jag sluter
mig lite för ofta nu för tiden


3.
jag brukar tänka lite för ofta
lite för mycket om dagen
lite för mycket om natten
för natten är svart
lika svart som det är i mig

4.
det bultar väldigt snabbt
jävligt snabbt om
man ska säga så
för ångesten slår mig
i magen
varenda litet steg jag tar

5.
Mina steg bara finns
jag har ingen aning
vad dom gör här
varför smärtan går
i mina fotsår
varför den smärtan lever
mitt liv

när den inte har rätt till det

Det bor en flicka i mitt huvud
hon är bara ett litet ledset barn
som sörjer för allt som gått förloratt
och alla minnen hon bär med sig
är hårda som slag i magen

Det bor en flicka i mitt huvud
hennes inre vill ingen veta av
hennes tomhet vill ingen känna
hennes ensamhet vill ingen ta på

Det bor en flicka i mitt huvud
som hela tiden går och tänker
massa konstiga tankar
som har känslor som ingen annan
och som nog känner lite för mycket
ibland

bor en flicka i mitt huvud
som tänker på allt och inget
som har för många tankar
klistrade i sin hjärna
och för mycket smärta bor där

Det bor en flicka i mitt huvud
som inte vet hur hon ska gå
för att hitta svaren på meningen med livet
för hon tänder ljus om morgonen
tänker att det kanske löser sig till sist
fast hon vet att den tyngden hon bär på
kan ingen lösa

Det bor en flicka i mitt huvud
som hela tiden balanserar mellan liv och död
som hela tiden försöker gå balans på räcket
men det är som hon störtar varje gång
för hon känner sig alltid som den svagaste som finns

hennes lampa
släcktes tidigt
hennes glöd
la sig ner på marken
och hon lever inte

hon överlever
på något knazigt vis
men hon vet inte
hur länge hon står
ut med sin konstanta
tomhet

I en stilla värld
Ser jag en flickans
Regndroppar
Falla ner från
Hennes kinder

I en stilla värld
Ser jag en flicka
Som har sorg
I sina ögon

I en stilla värld
Ser jag en flickans
Skam och skuld
För att hon finns till

I en stilla värld
Ser jag en flicka
Som har mörker
I sitt hjärta

Jag ser in i min
egen spegelbild
inser att flickan jag ser
är jag

Livet är så uppochner. Jag känner hur smärtan bara tar tag i mig, ger sig på mig. jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till då. hur tårarna väljer att vara hos mig, det gör ont så många dagar. men det finns bättre dagar med. men dom är få, för nästan alltid finns måendet med mig, hur ont det kan göra att leva.

Ikväll ska jag träffa en fin vän iaf. Maria C, vi har varit vänner länge, hon är en otroligt oerhört modig person. och en person som funnits vid min sida i många, många år. slänger upp en dikt. jag skrivit till henne. 

Min vän

Du är min vän
Du var modig
Reste iväg
från landet
till andra sidan jorden

Du gav dig ut
på nya äventyr
Du gav dig inte
bara några mil
härifrån
du tog dig tusentals mil ifrån
Du begav dig ända till kina

Du är min vän
och jag saknar dig så
kan inte förstå
att du är så långt borta

just nu kan jag
bara lämna en kommentar
på din blogg
skriva på chatt-skype
jag har inte hört din röst
på länge

jag saknar att umgås
med dig
att få prata med dig

men det spelar
ingen roll att du är
i kina
du är min vän ändå
och inget kan förstöra
vår vänskap

jag tror på dig
och är stolt över
dig