nattasdikter

Lillegårdskolan,

minns ni den lilla flickan
som bara gick på skolgården
utan några ord
men som aldrig fanns
som var osynlig för alla

Lillegårdskolan,

minns ni utanförskapet
ni gav flickan varje dag
under alla åren hon gick där
hon gick där alla åren
hon skulle
hela mellanstadiet
en tyst liten flicka
som var stum

Lillegårdskolan,

minns ni tjejen som var ensam
varje rast
som inte kunde prata
för hon kallades för stum
minns ni ensamheten
som fanns hos henne

Lillegårdskolan,

minns ni tjejen som skulle
ta stelkrampsprutan
och en tjej
som naturligtvis tänkte hänga med
för flickan sa inte emot
hon talade inte
minns ni att hon drog bort armen
hos skolsköterskan
så syster fick ta sprutan en
gång till
minns ni den elaka tjejen
som berätta för hela klassen
vad flickan gjort

Lillegårdsskolan

minns ni i bamba när flickan
skulle sätta sig där
men inte fick sitta där
för att en kompis skulle sitta där
och minns ni hur klasskamraterna
sa att den lilla flickan skulle
säga förlåt

Lillegårdsskolan,

minns ni flickan som var ensam varje rast
som hatade allt som hade med idrott att göra
minns ni den lilla tjejen som gick till
skolan varje dag med utfrysningen i nacken

Lillegårdskolan

minns ni tjejen ni kallade för stum
minns ni pratet bakom ryggen
minns ni orden som "va glor du på"
som var klasskamraternas
vanliga ord

men minns ni flickan
som ingen såg?

har ni sett tjejen i alla skolkataloger
men som aldrig syntes i skolan
för egentligen har hon aldrig gått i
den skolan trots att hon finns med i
alla skolkataloger

sitter här och tänker
när jag var mörkrets fånge
när mobbningen och
den psykiska misshandeln
tog över mitt liv,
vem var jag då?
utan smärtan jag bar i min hemlighet