nattasdikter

Du, varför faller
du alltid lika
djupt

varför gråter
du alltid så
förtvivlat

föddes du med
denna ångest
eller varför blev
du en av dom
som fick må såhär


varför känner du alltid
känslan av att du
förtjänar att skada
dig du förtjänar
smärtan

du vaknar
alltid med
din ständiga ångest
dina tankar om
att du är så äckligt
tjock att du borde
försvinna
dina tårar som
alltid är så nära
och ibland
blir känslorna
för mycket
du bara gråter


förtjänar du
den smärtan
förtänar du inte
att leva
förtjänar du inte
någon som ser dig