nattasdikter

Du stiger upp på morgonen och kollar ut genom ditt fönster du undrar när du vistaste utanför i den verkliga världen för du orkar inte längre ta dig upp ur sängen som är en självklarhet för andra men för dig en stor ansträning för du orkar inte se se att värden gör för ont för att vistas i, och du orkar inte heller gråta om och om igen så därför stannar du inne för då kanske inte känslorna leker med dig i livet för du kanske får känna frid när du lagt dig under täcket, med tårarna inom dig så är smärtan så stor du vill att någon ska säga att det blir bra Igen att det kommer vända att du ska slippa spara alla känslor i en ask för att till slut inte orka mer för kanske kommer det en dag då blir glad och tittar ut på morgonen då det regnar fast solen kommtit tillbaka i ditt hjärta, en dag händer det, då kommer det vara värt allt slit, Tindra.