varje steg jag tar har jag det förflutna med mig
Även om jag skriver
tusen dikter om
vad som skedde under
alla åren
så blir jag aldrig fri
från det förflutna
Även om jag
ibland kan se
solen ljusna
mitt i mitt mörker
så slocknar den
alltid och jag minns
Även om
jag låtsas
att det mörka
är som bortblåst
kommer
jag aldrig bli fri
Även om jag säger
att jag mår bra
vet jag att mina
ögon säger något annat
Även om
jag trampar runt i ljuset
och försöker få allt
att gå igenom
så känns det som om
jag går sönder tusen gånger om
Även om
jag uplever en kväll med
skratt
så har det förflutna ändå
en plats i mitt hjärta
Kommentarer
Postat av: M
Vackert, tänkvärt!
Postat av: maria
Du kommer visst att bli fri, förut trodde jg inte att man kunde bli det. Men de vet jag nu, att man kan. Kram!
Trackback
